Kajsa Kettil: Toppbetyg till äldrevården är värt rubriker

”Ni skriver bara om elände.”

Ibland får dagstidningar den kommentaren. Inte särskilt ofta, men det händer. Påståendet är både rätt och fel, och kan därför inte bemötas med en kort mening. Här kommer därför en krönika i ämnet.

Den läsare som beskriver det redaktionella innehållet som i citatet ovan upplever att det negativa tar för mycket plats. Och visst kan det känns så ibland, att problem och missförhållanden väller över den som öppnar en tidning eller sätter på nyheterna på radio eller tv. Forskning visar dessutom att nyhetssändningar på tv som fokuserar på negativa händelser kan få tittaren att känna oro och ångest även över andra saker (Resumé 30/1). Rapporteringen smittar så att säga.

Men känslan av att allt är eländes elände behöver inte vara befogad. För ett antal år sedan analyserades innehållet i Ulricehamns Tidning, och resultatet visade att det positiva i det redaktionella materialet utgjorde en större andel än väntat. Någon sådan undersökning har inte genomförts i närtid, men en ett stickprov på tisdagens UT bekräftar bilden. 24 texter har enligt mig en klar positiv klang, 20 texter är mer negativa, och resten får kategoriseras som varken positiva eller negativa.

Under de år jag främst bevakade näringsliv var trenden ännu tydligare; trots att en klar majoritet av artiklarna handlade om företag som satsade, nyanställde, fick utmärkelser eller vann stora ordrar, framförde näringslivsrepresentanter synpunkter på att tidningen var för kritisk.

För en journalist kan det visserligen vara en komplimang att kallas just kritisk – det ligger i själva uppdraget att ifrågasätta och använda sig av ett opartiskt arbetssätt. Och det vore tjänstefel att enbart rapportera om sådant som är trevligt. Nyhetsjournalistik ska förmedla en så objektiv bild av verkligheten som möjligt. Det som sedan blir en nyhet är ofta det oväntade, avvikande och som berör människor.

Det betyder inte att vi ratar det positiva. Men det innebär att vi är en nagel i ögat på makten när det krävs, att vi lyfter fram goda förhållanden när det har ett nyhetsvärde och att vi även bjuder på läsning man mår bra av. Det kan naturligtvis skifta från dag till dag hur fördelningen ser ut, men målsättningen är att du som läsare ska få information om både missförhållanden och sådant som fungerar väl. För det kan finnas ett allmänintresse i att lyfta fram positiva samhällsförhållanden, inte minst när den allmänna bilden är motsatsen. Här är tre färska exempel:

· Jämförelse: Ulricehamn är en trygg kommun att leva i (UT 30/1)

· Färre brott anmäldes förra året (UT 1/2)

· Äldreomsorgen i Ulricehamn får toppbetyg (UT 11/2)

Den sistnämnda nyheten väckte känslor när den lades ut på UT:s Facebookkonto. Någon uttryckte förvåning över hur det kunde vara möjligt att äldreomsorgen fick ett så högt betyg, andra höll med och lovordade omsorgspersonalen.

Just personalen sticker ut i den enkätundersökning som artikeln byggde på, och som varje år utförs av Socialstyrelsen. Undersökningen visar att 99 procent av de svarande är nöjda med hemtjänstens bemötande, och att 97 procent ger samma omdöme till personalen på de särskilda boendena.

Att ta hand om barn och äldre hör till statens – i detta fall delegerat till kommunerna – kärnuppgift. När omsorgen brister finns medierna för att belysa och förhoppningsvis skynda på en förändring. Och när uppdraget får högsta betyg av brukarna själva är även det värt att uppmärksammas.