Kajsa Kettil: Kajsa Kettil: Vi behöver inte fler altaner
Det senaste decenniet har två budskap poppat upp i diskussioner om framtidens arbetsmarknad: dels att vi bör arbeta längre upp i åren, dels att vi måste vara beredda på att kompetensutveckla oss genom hela livet. Det förstnämnda är redan ett faktum i och med beslutet om en pensionsålder som följer vår medellivslängd. Det är en fullt rimlig utveckling. Rimligt är även kravet på att vi anpassar oss till arbetsmarknaden i stället för tvärtom. Kortfattat innebär det att vi måste bort från uppfattningen att det är en rättighet att ha en fast anställning inom exakt det område eller yrke vi har lust med eller utbildning för.
Det är inte meningen att låta okänslig. Men om vi ska ta oss igenom coronakrisen och vidare in i ett starkt 2020-tal behövs både kloka beslut från makthavare och en flexibel inställning hos den enskilde.
En sådan flexibilitet kan exempelvis innebära att ge upp en bekväm tillvaro som korttidspermitterad i vårsolen för krävande dagar inom kommunal omsorg. Inställningen kan också manifesteras genom att en nyligen uppsagd själv tar reda på information om bristyrken och vilka påbyggnadsutbildningar som kan förkorta vägen till ett nytt jobb. I veckan visade det sig att antalet sökande till höstens högskoleutbildningar blev rekordhögt. Det blev även känt att yrkeshögskolan startar 100 nya korttidsutbildningar, vilket betyder att det totala antalet utbildningsplatser inom yrkeshögskolan ökar från 3 000 till 7 000.
Det borde inte vara svårt att fylla platserna. En del företag som i dag korttidspermitterar lär tyvärr gå i konkurs eller dra ner verksamheten under en längre period. Och läget syns redan i arbetslöshetsstatistiken. Fler än vid samma tidpunkt förra året är inskrivna hos Arbetsförmedlingen. Västra Götaland är, efter Stockholm, det län som hittills är värst drabbat. Det är oroande uppgifter.
Och värre lär det bli, men förhoppningsvis inte nattsvart. För det finns lokala initiativ som i kombination med riksdagsbeslut och enskildas uppkavlade ärmar kan göra storverk.
Ta kommunens lokala näringslivspaket. Här ryms bland annat en rekryteringsenhet som ska slussa tillgänglig arbetskraft till kommunal verksamhet i behov av förstärkning. Det är ett lika enkelt som utmärkt sätt att fördela resurser!
Även Tranemo kommun är värd beröm. Där tillåts vårdelever tillfälligt lämna den digitala skolbänken för att arbeta inom omsorgen, detta för att täcka upp för sjukskriven personal. Resonemanget bakom beslutet sammanfattas av Margaretha Litzell, lärare på vård- och omsorgsprogrammet: ”Det behövs fler händer inom vård och omsorg, och vi vill inte sätta stopp. Därför tog vi det här beslutet om att eleverna kan få hoppa in och jobba under skoltid. Det är en förmån för eleverna att vara ute och jobba, och särskilt i dessa tider.”
Hon tillägger att den lilla skolans fördel är att det lätt går att individanpassa undervisningen så att både jobb och studier sköts.
Denna småskalighet genomsyrar både Tranemo och Ulricehamns kommuner. När avstånden är korta – inte bara geografiskt utan även vad gäller kontaktnät – kan det gå snabbt. Någons granne kanske syns hemma på dagtid, byggandes en ny altan. Något företag kanske behöver just en händig människa, och matchningen kan ske över staketet i villaområdet. Men det kan även röra andra branscher: ta vilken konsultverksamhet som helst, den som inte längre behövs i den ordinarie verksamheten kan garanterat göra nytta inom livsmedelsindustrin som annars får svårt att anställa när corona gör det svårt för utländsk arbetskraft att ta sig hit. Lättnader på det området syns visserligen sedan i torsdags när bland annat utländsk arbetskraft inom jordbruks- och bärplockningsindustrin i vissa fall kan få inresetillstånd.
Svensk livsmedelsförsörjning har sedan 90-talet minskat från 75 till 50 procent av det totala behovet. Det är värt att ha i åtanke.
Någon frihandelsfientlig protektionism à la Trump är ingen bra idé, däremot är det vettigt att snabbt kunna ställa om så att vi säkrar vårt behov av mat även under tuffa tider. När permitterade anställda har ägnat några veckor åt Netflix och hemmafix är det dags att tänka på hur vi bäst gör nytta. Några fler altaner behövs knappast, däremot förstärkning på flera håll inom både privat och offentlig verksamhet.
Det är ett exceptionellt läge nu. Alla kan bidra på något sätt. Alla måste bidra på något sätt.
Vilket är ditt sätt?
Veckans utropstecken
”Det är därför vi har varit väldigt noga med att sätta av pengar under högkonjunktur. Jag tror att vi ska vara glada över att vi har byggd upp betydande resurser under goda tider som vi nu kan använda i kraft av låg statsskuld.” /Ulf Kristersson (M) i SVT:s Aktuellt (15/4), om varför Alliansen har aktat sig för att strössla med offentliga utgifter
Veckans frågetecken
Vilken restaurang får flest besök av lunchande gymnasieelever som får del av Ulricehamns Sparbanks satsning för att stötta det lokala näringslivet? Förhoppningsvis fördelas elevernas gratiskuponger över många ställen. Variation förnöjer, och kan i det här fallet även rädda jobb och företag!
